Jul & Zeb Macahan

668 har haft fullt hus under julen. Sex tvåbenta och tre fyrbenta har försökt samsas om mat, utrymme och uppmärksamhet. Det gick över förväntan, även om Asma kissade på sig av skräck när hon ställdes öga mot öga med hankatten Zeb Macahan. Lätt att förstå, han är ungefär tre gånger så stor som Asma. För att trösta den skräckslagne fick hon en tomteluva. Det lugnade henne något.

Katter och julgranar är ett klassiskt orosmoment. Vår lilla rultiga gran har faktiskt fått vara i fred. Åtminstone har den inte vält när katterna länsat den på lockande pynt. Halmkottarna verkade vara mest populära. Julklapparna fick också - nästan - vara i fred.

Ingen jul utan frosseri. När Jonas redan världsberömda köttbullebestånd skulle tinas såg det mest ut som en kall köttig tårta.

Vår inneboende hankatt från Uppsala har inte haft det så lätt i ny miljö och två enerverande småkattor i hasorna. Efter hand har de tre dock slutit någon slags bräcklig vapenvla. På juldagen delade Asma till och med med sig av sin julklappsmus till Zebbe, men frågan är om det var av artighet eller ren överlevnadsinstinkt.

Och som en stämningsfull bakgrundsfond till hela julen har änglaspelet med dödskallar snurrat på köksbordet.

199 bullar

Julstöket nämar sig klimax. Bara att blanda färsen och rulla köttbullarna tog tre evigheter. Sedan skulle de ju stekas också. Men lönen för mödan blev 199 välartade köttbullar (samt sex inte lika välartade biffar). Yummie!

Bling bling

Det talas om att julen är i antågande. Inne i Anderslöv är trädgårdarna fyllda med blinkande julrenar, upplysta tomtar på taken och glitter i varannan buxbom. Det är som att köra in i en reklamfilm för Coca-Cola. Här hemma nöjer vi oss med en osymmetriskt uppriggad ljusslinga längs fasaden och en adventsstjärna på sniskan i fönstret. Kaos är granne med gud.

Vitt wc

Äntligen. Den första träpanelen är målad. Vi började i det lilla, dvs skithuset på bottenvåningen. Otrolig skillnad med vitt tak. Väggarna tvättades, spacklades och målades också av bara farten. Återstår bara att tjonga på lite högblankt i lilla fönstersmygen, sen kan man gå på dass med ett leende.

Hoppa i galen tunna

Vi har hittat en del drunknade möss i vattentunnorna runt huset. Fattar inte varför de envisas med att hoppa ner där om de nu inte kan simma. Klantigt. Och varför ser alla djur extra sorgliga ut när de är blöta? Hur som helst, det besparar oss en del musjakt inomhus.

Snökatter

Den första snön blev en skojig upplevelse för kissarna. Snyting skuttade iväg utom synhåll innan man hann reagera. Asma vägrade först att gå ut, tyckte det var kallt om tassarna. När hon väl tog mod till sig sökte hon upp Snyting och de försvann tillsammans in i garaget. Det är rena paradiset för två små kattor. De klättrade på allt, käkade metallskrot, välte kaffekoppar och klöste på trävirket. Och så klättrade Snyting på Lisas huvud. En fin dag för de två små...

Snytings första

Snyting har tagit sin första mus. Det var på tiden. Asma har också gett sig in i musjakten. Sakta men säkert decimerar vi gnagarstammen. Makabra som vi är dokumenterar vi förstås också allt.

Brrrr…

Idag har snön yrt kring husknutarna och termosockarna har grävts fram ur garderoben. En försmak av vad som komma skall. Men det är samtidigt vackert som en Bruno Liljefors. Eller nåt. Och friskt som en halstablett. Eller nåt.

Växthusskörd

Jonas skördade de gigantiska odlingarna i lilla växthuset för nån vecka sedan. Med hjälp av skottkärror och hinkar lyckades han till slut bringa hela skörden in i köket. Där sköljde han av den och skopade upp de oerhörda grönsaksmängderna på ett….tefat! Tja, vad ska man säga? Det bidde en tumme. Typ. Men de små gurkorna var förbannat goda på ostmackan, och tomaterna har åkt ner i våra gap efter hand som de mognat på fatet. Målet är att åtminstone fördubbla skörden till nästa säsong.

Allahelgonapumpan

Ja vafanken, har vi nu odlat pumpor ska det väl också byggas pumpahuvuden en dag som denna. Jonas vickade och vred konstnärligt på morakniven. En kallnad kopp kaffe och tjugo cigg senare var mästerverket färdigt. Nu vaktar det flinande belätet entrén till godset.

Allahelgonakatter

En minnesvärd dag i Hönsinge 668 för kattorna. För första gången gick Asma ut utan sele. Det tog ungefär en mikrosekund innan både hon och Snyting klättrat upp i varsitt träd. Snyting valde ett av de största invid garaget. Ett tag verkade hon ha svårigheter att hitta ner igen, men tog en smart genväg via garagetaket. Asma klättrade upp i allt hon såg och snart tävlade de två om vem som kunde klättra högst, bäst och vådligast. Svårt att utse en vinnare. Snyting är äldre och starkare, men Asma saknar all insikt i vad som är klokt eller inte. Oavgjort.

Bråte & vedförvaring

Det har rensats och rivits rejält i både garage och källare. Resultatet blir en j-dra massa spillbråte. Kanske kan man dekorera bråteshögen med en vacker ljuslinga framåt jul.

Veden har fått en ny och torr och snillrikt anordnad förvaringsplats. Samtidigt frigjordes dörren till det gamla soputrymmet. När vi har städat därinne kan vi kanske hyra ut det till en solitär tysk turist nästa sommar. En och en halv kvadratmeter är ju rena lyxen.

Gammalt men nytt (2)

Vi hade inte ens hunnit flytta in innan en storm slet loss delar av det större växthuset (se inlägg 26 januari). Den ruttna stegen kasserades, en rejäl bit plasttak och nytt regelvirke köptes. Det sågades, spikades, bågfilades, skruvades, jävlades och trilskades. Men tätt blev det till slut. Nästan.

Gammalt men nytt (1)

Vi har varit lite dåliga på att dokumentera precis allt som skett längs vägen, så det är bara på sin plats att uppdatera dessa brister. Elcentralen i källaren var ett riktigt ormbo när vi flyttade in. Vi gav en elektriker några timmar nere i dunklet och vips så såg det genast mycket bättre ut. Åtskilliga skönhetsdetaljer återstår förstås runtomkring.

En rak höger

Asma visade goda pugilisttalanger under soffbordet under aftonen. När Snyting såg ut att dominera striden på mattan, visade Asma plötsligt ett rosa gap, knöt högra tassen och klippte till. En riktig femetta.

Fönsterkamp - del 1

Ett gammalt fint spröjsfönster hamnade i Svenssons darrande renoveringshänder. Ska väl inte vara så j-dra svårt. Tänkte han. Insåg snart att nedre delen av karmen nästan var pulvriserad av mask, röta, bock (välj själv). Kapade av det värsta. Snickrade till nytt trä till ändarna. Delade fönstret för att kunna arbeta smidigare. Då smäckte jag nedre rutan. Aj och blod. Och bottenstycket tvingades tas bort. Också angripet. Snickrade til nytt trä till bottenstycket. Måttade noga för att passa in plåten. Måttade inte tillräckligt noga för att passa in plåten. Träbitar kapades på nytt. Mättes. Sågades. Filades. Jävlades. Men ser ni, den som biter ihop får till slut sin belöning i… tja, i skärsår i fingrarna, spåndamm i näsan och tretton helt nya svordomar.

Halvvitt växtis

Minsann om det inte dök upp lite bra målarväder härom dan. Snabb som en skållad katt löpte målarn ut till lilla växthuset och penslade på som en tok. Fronten och ett sidofönster hanns med. Och ett parti inuti också, bara för att känna lite fräschkänsla när man sitter där inne och doftar på de fyra gröna tomaterna.

Kratt kratt

Det är inte klokt hur mycket löv en trädgård av Hönsingemått kan producera. När krattan väl åkte fram fick man verkligen slita djur. Äpplen och kastanjer följde också med såklart. Efter vad som kändes som hundra år var åtminstone halva uppfarten fri från löv.

Inne i trädgården ser det hjälpligt okej ut. Men alla lövhögarna ska ju transporteras bort också. Det får bli en senare fråga. Herr Kratta krattade sig in i en slags höstkoma.

Oktoberkattor

Kattsmåttingarna är lika söta som alltid. Snyting växer oroväckande mycket och Asma växer oroväckande lite. A har lärt sig att hoppa upp på köksskåpen och S har lärt sig hur man dödar en strumpa. De hjälper till duktigt i trädgårdesarbetet och har ännu inte rymt när vi varit utomhus. Ingen av dem har heller gett upp ovanan att trampa omkring på datorns tangentborxxxx8888...xcfscfx...

Lillväxtis

Det lilla växthuset är inte i finaste form, så en vacker oktoberdag började unge herr Svensson att skrapa färg och täta glipor i taklisterna. Ett arbete utan synbart slut. Men om X antal dagar kan det förhoppningsvis bli läge att måla. Ett bra tillfälle att bruka en pyts vit färg vi köpte på loppis för en tjuga.

Förresten, när arbetspulsen ändå var uppnådd passade det bra att vända jorden inför vintern också. Säkra källor meddelar att blöt lerjord är förbannat tung.

Detaljer

Lådor. Håller på att restaurera några fina lådhyllor som stått nere i den fuktunkna källaren okänd tid. Ska nog kunna bli finfint så småningom.

Stenar. En kryddburk med sköna stenar från Mossbystrand och Smygehuk. För den hantverkskitchige.

Bindmedel. Vi börjar få en ansenlig samling kabeltåtar, repsnuttar och metalltrådar. Bra-att-ha-prylar. Och ganska färgglada rackare också.

Finsnickeri. Så här kan en låshake till en garagedörr se ut. Åtminstone om godsets hobbyingenjör får råda.

Dino. En unik kvarleva från urtiden. Denna dinosaur undvek utrotning och slog sig till ro i Hönsinge 668.

5 blomster i höst

Trots mörker, dalande temperaturer och finanskriser – det finns ändå en hel del färgprakt och blom kvar bland de våta kastanjelöven och fuktiga barren. Blomma numer 2 är en Ringus Blommus, så mycket vet vi. Resten är säkert också välkända saker, men vi har ännu inte pluggat in alla namn och latinska begrepp vad det gäller växtligheten. Det känns uppriktigt sagt inte sådär jäääätteviktigt. Viktigt är däremot att nämna att detta inte är alla blomster, utan bara ett urval av höstgalna vrår och fickor i en kaotisk trädgård.

Rör, fönster & garagetak

Nu är rören inbyggda efter konstens alla regler. Blev ju hur bra som helst. Dessutom har garagetaket tätats någorlunda med Super-Peters superklibb på tub. En och annan plåtbit har också fästs hjälpligt. Inget tacksamt jobb när virket under är poröst som sockerkaka. Det kan också informeras om att man får en jävla träningsvärk av att knalla omkring på ett tak som riskerar att försvinna under en. Reperatören såg ut som en vaggande anka med ryggskot. Typ. Nå, nu ska väl garaget iaf hålla sig upprätt över vintern. Ta i trä…

Reperation och målning av fönsterna går långsamt. Vädret vill liksom inte hjäpa till. De dagar som lämpat sig för utomhusmålning har varit lätträknade. Vi håller tummarna för en vecka finfint höstväder framöver. Men på några av fönsterna börjar man ana en förbättring.

Pump med tak

En luftvärmepump har minsann installerats med stor hjälp av N-Å The Fixmaster, och vi går omkring här hemma och applåderar spontant i värmen. Maskineriet brummar på som det ska. Men det var svårare än man kunde ana att ge den tak över huvudet. Lutningen på taket blev liksom dubbelt så brant som planerat. Håhåjaja. Borde väl i alla fall kunna underlätta om det faller snö någon gång. Återstår bara att bygga in rören med lite snits också. Allt i sinom tid...

Druvor och fat

Öppnar man dörren till det stora växthuset slår man nu skallen i stora klasar med vindruvor som börjar anta en mörkblå ton. Underbart att skåda. Snart står vi väl där med uppkavlade byxben och trampar druvor i stora kar.

I växthuset bor även några vackra tefat som vi fick på köpet vid en flyttloppis för några månader sedan. Hade nästan glömt bort dem. Fler loppisar åt folket. Och fler vackra tefat åt 668-borna…

Döden, del 523

Det har blivit en lite makaber ovana här ute i vildmarken att dokumentera döden. Den dyker ju upp titt som som tätt, och ibland på de mest oväntade sätt. Björktrasten tjongade in i köksfönstet en tidig morgon så att hela huset skalv och frukostgröten skvätte åt alla håll. Den mumifierade musen låg och låg i en okänd hålighet i husgrunden. Vila i frid.

Svart och svart

En märkbar förbättring när träfasaden äntligen fick färg. Retfullt att herr Svensson trots sin leptosoma kroppsbyggnad inte nådde vissa partier. Fast å andra sidan ser man ju skillnaden tydligare nu.

Även de småttiga förändringarna förtjänar en plats här. Ledstången utanför köksdörren har bättrats på med några klattar metallfärg. Nu saknas bara en finfin knopp att fästa på änden. Var hittar man en sådan knopp månne?

Utekatterna

Det blir mycket bloggkatter nu. Men vem kan förbrå oss? De är faktiskt innerligt söta. Nu har de börjat få gå ut så smått. Asma i koppel och Snyting frifota. Första utgången valde de mest att leka med Asmas röda koppel. Märkligt, med en hel vidunderlig natur framför tassarna? Efter 45 minuter i trädgården låg de som utslagna i soffan flera timmar. Ja, husse också.

Gångerna efter har de repat mod, även om selen fortfarnde är kul att leka med. Snyting har t.o.m slagit en lov ute på åkern och klättrat i träd. Det är för övrigt ganska skoj att se matte Lisa försöka reda ut kopplet när Asma ger sig in i de täta buskagen. Hon får nog växa till sig lite till innan vi kan släppa ut henne allena och utan sele (Asma alltså). Mycket rovfågel runt knuten, och än så länge är hon nog en mumsbit. Snyting har växt till sig så hon lockar förhoppningsvis inga glupska näbbar.

Röktak

I ren panik smälde herr Svensson upp en presenning över lilla verandan så att han kunde röka torrskodd även i regnväder. Av bara farten snickrades även ett mindre hängbord ihop. Det blev snudd på absurt mysigt att sitta där mitt i tysta jättesvarta natten, med färgglada lampslingor kring verandan och stjärnklar himmel och prasslande igelkottar och kvackande paddor och rykande kaffe. En vecka senare rev vi ner presenningen för den tålde inte Hönsingeblåsten. Men resten av myset lever vidare.