Vindstilla och sol. Då drog mor och son Svensson till sydkusten för att kolla in isfyllda båtar.
Det fanns en grön båt också, som inte var full med is.
Båtvinscharna var vackra...
liksom de halvt förmultnade fågelskallarna. 
Veden sinar över hela landet, värmeloggarna är slut hos tillverkare och butiker. Folk eldar upp arvegods och husdjur i ren desperation. Vi har tack och lov kommit över ett parti Lind som faktiskt funkar helt okej.
Mor Svensson var på plats för att hjälpa till med att kasta, bära och stapla. Efter uträttat värv satte hon sig i solen och tog välförtjänt igen sig.
Den vige och välklädde sonen gjorde det samma, men på det nedblåsta trädet som plötsligt har blivit en favoritsittplats.
Snödroppar såklart, våren på gång såklart.
Vi vet inte om denna bleka fjäril är ett vårtecken, men det känns iaf så. Död visserligen, men dock.
Man blir som barn på nytt när tillfälle ges att gå loss på en gammal televisionsapparat.
Bildröret verkar kunna bli en utmärkt grund till ett fusionsenergiaggregat- snart är alla problem med elförsörjning lösta för all framtid.
Och tro det eller ej, men inuti TV'n hittade jag en karta över Söderslätt (vårt hus i sydvästra hörnet).
Av själva skalet ska det byggas en absurd bokhylla är det tänkt.
Herr Svensson har reparerat sina små drivhus och nu j-lar ska de väl hålla för en fet katt att sitta på utan att allt brakar ihop fullständigt över sköra paprikaskott.
