Ja vafanken, har vi nu odlat pumpor ska det väl också byggas pumpahuvuden en dag som denna. Jonas vickade och vred konstnärligt på morakniven. En kallnad kopp kaffe och tjugo cigg senare var mästerverket färdigt. Nu vaktar det flinande belätet entrén till godset.
En minnesvärd dag i Hönsinge 668 för kattorna. För första gången gick Asma ut utan sele. Det tog ungefär en mikrosekund innan både hon och Snyting klättrat upp i varsitt träd. Snyting valde ett av de största invid garaget. Ett tag verkade hon ha svårigheter att hitta ner igen, men tog en smart genväg via garagetaket. Asma klättrade upp i allt hon såg och snart tävlade de två om vem som kunde klättra högst, bäst och vådligast. Svårt att utse en vinnare. Snyting är äldre och starkare, men Asma saknar all insikt i vad som är klokt eller inte. Oavgjort.
Veden har fått en ny och torr och snillrikt anordnad förvaringsplats. Samtidigt frigjordes dörren till det gamla soputrymmet. När vi har städat därinne kan vi kanske hyra ut det till en solitär tysk turist nästa sommar. En och en halv kvadratmeter är ju rena lyxen.
Vi hade inte ens hunnit flytta in innan en storm slet loss delar av det större växthuset (se inlägg 26 januari). Den ruttna stegen kasserades, en rejäl bit plasttak och nytt regelvirke köptes. Det sågades, spikades, bågfilades, skruvades, jävlades och trilskades. Men tätt blev det till slut. Nästan.
Vi har varit lite dåliga på att dokumentera precis allt som skett längs vägen, så det är bara på sin plats att uppdatera dessa brister. Elcentralen i källaren var ett riktigt ormbo när vi flyttade in. Vi gav en elektriker några timmar nere i dunklet och vips så såg det genast mycket bättre ut. Åtskilliga skönhetsdetaljer återstår förstås runtomkring.
