Pippi är ej mer. Hon blev cirka nio år. Avlivades i förra veckan. Något neurologiskt. Propp, blödning eller dylikt. Nu vilar hon i trädgården, i gott sällskap med Gumman. Sorgligt, sorgligt. Blev plötsligt ruskigt tyst och tomt här hemma. Två nya liv har dock redan tagit över i huset. Lisa har skaffat en kompis på 8 veckor som heter Asma (svart, brun, vit), och Jonas har skaffat en kompis på 10 veckor som heter Snyting (grå, brun, vit). Två tossiga tjejer som redan har hunnit välta blomvasar, tugga telefonsladdar, kissa i sängen och skriva kryptiska rader på datorns tangentbord. De kommer överens jättebra och är förstås alldeles ljuva. Livet går vidare som det så högstämt heter.
Katterna äter, busar, rivs och växer så det knakar. Husse och matte har långa röda spår på kropparna efter små men ack så vassa klor. Men man bara måste älska dem när de jagar muspekaren på datorn, trillar med huvet före ner i tidskriftssamlaren, eller bara sitter på axeln och tvättar husse bakom öronen. En eller annan blomkruka har åkt i backen, och antennen till klockradion är avlägsnad med hjälp av Asmas vassa tänder och Snytings dito klor. Det har visserligen sina nackdelar att bli väckt fem på morgonen av två fyrbenta galningar i sängen, men det jämnar liksom ut sig när man senare på kvällen har samma två galningar tätt ihoprullade på magen och brummande som elaggregat på en Motörheadkonsert.
