Vildhjärnan Svensson har länge burit på tanken att bygga en tatueringsmaskin. Borde väl egentligen inte yppa detta, med tanke på den fasa det gissningsvis väcker hos vissa. Men jag är så mäkta stolt över att till sluta ha lyckats peta ihop den, så jag bara måste.
När man väl fattat principen så var det inte alls så svårt, men det tog ett bra tag innan en lämpligt tjock ståltråd kunde uppbringas (i detta fall en planteringspinne där plasten skalats av och toppen bankats ut med en hammare för att sedan borras upp med hål i lämplig storlek för att passa kolven på motorn som härrör från en gammal hårtrimmer).
Slutresultatet efter en kväll i kökslampans sken blev över förväntan, även om det estetiska lämnar mycket övrigt att önska. Hur den funkar i skapt läge vet vi dock inte, då det även behövs adapter och aggregat. Gissningsvis är den inte i närheten av så stabil som den borde vara för att utföra ens den enklaste tatuering. Och nej, var inte oroliga, maskinen ska INTE sättas i någon levande människas hud, utan är bara ett utslag av nyfikenhet och experimentlusta.
20100119
20100109
Före och efter – 2 vån
Efter 1000 dagar, 500 svordomar, 10 liter färg, 2 meter sandpapper, 20 kilo spackel, 50 meter maskeringstejp, 300 koppar kaffe, 80 gram snus, 3 blåsor och 19 skärsår har ovanvåningen börjat te sig lite ljusare än tidigare. Vitt, vitt & vitt. Saknas bara en kamin, lite högblankt på listerna, få bort rinningarna på murstocken, slipa fönsterbrädan... hrm... nåja, snart kan vi börja möblera & bo in oss där också. Det är inte klokt vilken tid allting tycks ta.
Pepparkaksspray
Johnny Johanna
Clementin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)